Urban skogsälva

Untitled Förra veckans självporträtt!

Ugglan
25.11.2014 kl. 12:56

Feminism och dagens absurda musikindustri

Jag satt i spårvagnen häromdagen, vid glaspalatsets hållplats och sneglade ut genom det regniga fönstret. Mina ögon fastnade omedelbart på den enorma reklamen av Isac Elliots Save a girl Tour. Jag fick en väldigt dålig smak i munnen av flera olika orsaker. 

För det första är det inte upp till Isac att rädda en flicka. Flickorna klarar sig nog, mer än bra, tro mig. En kvinna behöver inte en man mer än vad en man behöver en kvinna.

För det tredje är han 13 år. Han är ett barn. Han är högst sannoligt oskuld. Eller jag hoppas att han är det. Det är inte okej att han skall ta rollen som en stor maskulin man och rädda en massa flickor.

Vad skall en 13-åring sjunga om då?

Jag lyssnade på Ulrik Munthers nya låt "Jag vet inte hur man gör" och rös på ett bra sätt av flera olika saker. Jag tycker Isacs team kan ta lärdom av Ulriks.

För det första är han 20 år och sjunger hur han inte vet hur han skall göra då det kommer till saker som; leva, andas, älska, lämna osv. Jag kan inte utrycka i ord hur glad jag är att en ung man sjunger så ärligt och fint om helt naturliga känlsor en ung man (och kvinnor) i denna ålder känner. Musikvideon är också toppen. Avskalad och naturlig. Inget extra. Bara Ulrik och hans underbara röst som sjunger denna klockrena poesi, som är skriven av ingen mindre än Jonas Gardell. Vilket genialt samarbete! Jag skulle kunna skriva ett stort fanmail åt producenterna, Jonas, Ulrik och hela teamet.

 

Plus i boken tjejer och killar!

Jag vill klargöra att jag inte sågar Isac Elliot som artist eller person. Jag tycker bara det är synd att utnyttja en så begåvad talang med sådant som inte alls passar hans ålder. Dessutom är hans låtar antifeministiska. Det är hemskt att flickor i 7-15 års åldern blir uppväxta med lärdomen: Flickor skall räddas. Fy skäms!

 

Ugglan
16.11.2014 kl. 17:50

Pin-up

_00A8089

heiniii

Jag är frilansande fotograf för Pin-up.fi var privatpersoner kan ringa och beställa en pin-up makeover och en fotografering. Oftast handlar det om vanliga kvinnor som vill få en egoboost, eller brudtärnor som ordnar möhippor. Ägaren för företaget ordnar också pin-up kurser och då behöver kursmedlemmarna bli fotograferade. Det finns också pin-up modeller som några gånger i månaden vill ha nya bilder till sin modellportfolio.

Det här är min kanal var jag får kontakter och var jag får kontinuerligt jobb. Oftast är det ju så att man som frilansare måste leta efter nya uppdrag och kunder hela tiden.

Senast var vi och fotograferade i gammelfasters villa i Berghäll.

Ugglan
13.11.2014 kl. 18:07

Mera nakit

Untitled Jag tar varje vecka ett självporträtt i min lägenhet. Det är för att upprätthålla min kreativitet. Det är inte alltid så lätt att hitta på något nytt inomhus i samma miljö vecka efter vecka. Jag är oftast naken men på ett smakfullt sätt, det skulle kunna vara mycket "värre". Trots det är det väldigt intressant hur många manliga individer kommenterar mina bröst, min rumpa och mina jävligt vågade bilder. Nog är det så jävla roligt att en naken kropp kan väcka så mycket åsikter, vi har ju alla en?
Ugglan
12.11.2014 kl. 22:25

Självporträtten

Kolla in mitt senaste självporträtt! Jag tar ett självporträtt varje vecka i min lägenhet, för att upprätthålla min kreativitet. Det är en utmaning att vara kreativ i samma miljö med begränsade förutsättningar vecka efter vecka. I slutändan behöver du bara dig själv och ditt hem för att göra konst.

Untitled
Ugglan
06.11.2014 kl. 15:07

Ny tatuering

För snart en vecka sedan satt jag mig under nålen. Det var nästan 4 år(!) sen senaste gång så intressant var det. Underligt nog var jag inte ett dugg nervös, jag skulle bara ha den, det kändes bara så rätt! Ont gjorde det, mycket mer än vad drömfångaren gjorde. Hyn är tunnare på nedre armen och det finns inte lika mycket muskler som skyddar benen. Att tatuera över benvävnad är nog inte så trevligt. Sen har jag mindre fett på kroppen än sist.

Hur som helst är jag jätte nöjd. Sailor Andy, som gjorde tatueringen är trevlig, finalndssvensk (från Tenala) och duktig. Det blev vinröda pioner med några enstaka ormbunks blad. Det som var extra roligt med denna sessionen var att Andreas blev jätte nöjd själv. Han knäppte en massa bilder och bad mig komma tillbaka när den har lekt. Det som var mindre roligt var att det tog 5 h för den vinröda färgen var svår att tatuera med.



Varför två pioner?

Många tycker att det inte är nödvändigt med någon destu mer djup symbolik bakom sina tatueringar men för mig är det viktigt. Alla mina tatueringar skall ha något vettigt att säga, kanske det är därför jag väntat så länge på den andra. Min drömfångare tog jag när jag just hade flyttat utomlands. Jag var rädd och ängslig och behövde tur, krafter och något som håller allt negativt borta. Drömfångaren har vi alltid gjort när jag var liten så det var också en anknytning till barndomen. Sen gillar jag också indianernas filosofi och sätt att leva. Deras harmoni med naturen osv.

Tillbaka till symboliken bakom mina blommor. Många viktiga personer har gått bort under det senaste halvåret. Kära farmor som jag saknar något oerhört, min barndomskatt och så pappas faster Inge, som inte hade egna barn. På sätt och vis var hon som en annan farmor. Jag har lärt mig så mycket om livet under 2013-2014 så jag ville dokumentera det på något sätt. Som många vet led jag av en svår depression i flera flera månader som jag nu äntligen känner att jag börjar tackla. Att jag blomstrar igen. Att även de minsta dystra, slokna knopparna kan blomma ut.

Och dessa blommor tänker aldrig vissna, om jag gör det finns de där som en påminnelse!

_00A7725

Några andra roliga detaljer angående pioner:

The peony is named after Paeon (also spelled Paean), a student of Asclepius, the Greek god of medicine and healing.

Nez Perce Indians said to be the finest light cavalry in the world at the time of Chief Joseph, were very horse-conscious, and lost no opportunity to improve horse-racing. The seeds of wild peony were chewed and then put in the horse’s mouth an instant before the race began. He always won.

 

Ugglan
29.10.2014 kl. 15:05

Självporträtt och marknadsföring

Jag har blivit aningen aktivare på mitt facebook konto. Det är otroligt hur många det når. Eftersom jag inte har ett instagram konto kan jag inte utrycka mig om det men facebook är nog ett ganska bra forum att marknadsföra sig på. Fast det snackas om att instagram tar över kan jag verkligen inte skriva under det. Det lever. Tills vidare.

Bland annat tar jag ett digital självporträtt i veckan för att ha en kontinuerlig aktivitet på sidan. Jag lägger upp bilderna även på hemsidan och flickr.

Som jag nämt tidigare går jag på en företagar kurs för att lära mig allt viktigt om den karusellen. Företagande är inte en stor gåta men visst är det nödvändigt att kunna vissa saker, annars kan det skita sig med skatter osv. Den senaste lektionen handlade om marknadsföring och dagens föreläsare berättade att finnar generellt är väldigt ussla på att marknadsföra sig. "Emmä ny viitti", "Ei täst tuu mitää", "Vitsi toi on ärsyttävä joka luulee olevansa jotain" OSV, OSV.

HELL TO DA NO!!

Om ni någonsin har klickat in er på min blogg eller mina hemsida och gillat mina analoga bilder, mina självporträtt eller min visuella stil så klicka in er på min facebook sida och tryck för guds skull på:

GILLA, LIKE ELLER TYKKÄÄ! :)



Om man är extra snäll och vill göra dagens goda gärning kan ni bjuda in några vänner eller del min sida. Jag skulle bli väldigt glad!

Om någon är intresserad av en print eller en fotograf är det bara att ringa eller skicka e-mail. Jag svarar på allt!  Mina kontaktuppgifter hittar ni här.

Untitled

Ugglan
24.10.2014 kl. 11:16

Hello 90's!

Ugglan
15.10.2014 kl. 22:21

Min nya drog

Ugglan
15.10.2014 kl. 13:28

27-årig konstnär och frilansfotograf.

 

Utställningar 2017:


Suomi 100, United Nations Headquarters, New York USA, 2017
"Månadens unga konstnär", Gumbostrand Konst&Form, 2017 (solo)
Free Shot, Gallery KITAI, Tokyo Japan, Maj 2017 (Grupp)
 Seine 2017 (Duo)
Asbestos Art Space, December 2017 (solo)

 

Kunder: 

Antti Asplund, Anki Rugs, Astra, CM Insinöörit, Finlands Svenska Idrott, Helsinki Contemporary, Ilkka Palinperä, Konstrundan, Kontur, Kuudes Kerros, Lauritzon's, Lavaretus, LUSH Finland, Mannerlaatta OY, Mori-Collective, MINJON, Ratata, Septem, Svenska Folkpartiet, Svenska Kvinnoförbundet r.f, Studentbladet, Svenska Teatern, Solmu Brewery


Min portfolio
 

Vanessa Forstén Photography