2015 så här långt

2015 har verkligen börjat lovande. Jag började jobba på Helsinki Contemporary som galleriassistent. Jag har aldrig varit anställd på ett jobb som jag verkligen trivats på och som jag kännt mig pigg efter en jobbdag istället för totalt sönder och mörbultad.

Jag var med i en grupputställning och sålde 3 verk! Nog ett till mina föräldrar men inte har de tidigare köpt konst av mig så jag blev ju förvånad och glad. En kvinna som är delägare i galleriet vill också köpa en. Super spännande! Eftersom jag fick vara med i sista sekunden hann jag inte söka något stipenidum så nu blev jag på plus, vilket är skönt. Jag är fullt medveten om att det är dåliga tider och folk inte kanske satsar på att köpa konst. Mina verk är verkligen inte dyra men inte är de förmånliga heller. Priset brukar ju stiga med åren och ens erfarenheter. Är man intresserad av att understöda min konst och pryda sitt hem med ett vackert foto så går det hur bra som helst att betala i rater under 1 års tid. Verken kostar 500€ så ca 41€ i månaden.

Från en sak till andra. Jag har tagit de ganska lugnt under helgerna. Var nykter hela Januari och har festat ytterst lite under februari. Känner mig utvilad och fräsch.

Jag har tillbringat en massa tid med en fantastisk människa som jag träffade i december. Han får mig att skratta, att känna mig vacker och det klickar. Men vi tar det långsamt.

Jag är så ivrig över att det är början på mars och det känns så vårigt i luften redan! Älskar vår och all förväntan, den kalla och mörka vintern är över och allt det goda framför en.



Hela serien rymdes inte med då det var frågan om en grupputställning. Jag valde ut 6 st av 12 bilder och dessa passade som helhet bäst tillsammans. Jag hann bara besöka utställningen 2 ggr så det var en fantastisk känsla när jag fick gästboken när utställningen tog slut. Så himla mycket fint hade folk, både nära och kära och totalt främmande människor skrivit. Jag hade fått en massa mail också vilket var rörande på alla sätt och vis.

Ugglan
02.03.2015 kl. 19:00

Min fotokonst serie Revir

Jag har glömt att informera att min serie Revir är utställd tillsammans med några andra verk på Galleria-Artika på Nylandsgatan 19-20. Utställningen stänger 15.2! Nedanför kan du läsa min artist statement som tyvärr bara finns på engelska och finska.

Untitled


Vanessa Forstén's (b. 1990) self-portrait series Revir is a photographic exploration into a young woman's identity. The series addresses how a young woman experiences her own body, mind and the physical home she is living in. Home is our own empire, in which we are safe from the surrounding world. Home is the only place where we are free to be who we really are.

The self-portrait series was shot at Forstén's own home when she was completely alone. The longing to be alone speaks volumes about today's individualism and the independence of other people. The series aims to investigate how easily a person can isolate herself into her own state of mind and emotions, when she moves to live alone for the first time. The end of the childhood and the beginning of the adulthood is a challenging phase, as it tests young adults how to balance life between independence and loneliness.

Forstén is interested in the relationship between the model and the photographer. What happens when the photographer and the person being photographed are the same person? The objectifying gaze shifts completely when the photographed model is the photographer herself. Being alone in the safety of one’s own home helps one to communicate to oneself better. It makes one understand one’s own feelings and state of mind, and accept who we are without the burden of pretending for others. Even though the photographs are intimate, Forstén wants to share her personal experiences of shallow feelings to the more complex and oppressive emotions. In this work Forstén is interested in bringing the hidden and often unspoken emotions to the view for a larger audience.

Ugglan
09.02.2015 kl. 11:58

Jag citerar mig själv!

Jag tycker inte om den västerländska hetsen av Nytt År. Egentligen är tideräkningen något som människan hittat på, några tal och fasta ramar existerar inte i naturen. Om någon har ångest över att prestera bättre, bli lyckligare eller upprätthålla lyckan från och med i natt efter kl:00.00 kan ni lugnt tänka på det här.

Ugglan
31.12.2014 kl. 14:36

Mer självporträtt

Untitled

Untitled

Ugglan
31.12.2014 kl. 14:20

Sista söndagen i November

10423862_10152556765207568_8827791097553626435_n

En kall och blåsig eftermiddag firades Astrids födelsedag med god laxsoppa och en massa cigaretter.

Ugglan
16.12.2014 kl. 14:21

Tävling på min Facebook sida!

PRINT

KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT NÅ TÄVLINGEN!

Jag lottar ut en print! För att delta måste du gilla och dela bilden!

Ugglan
15.12.2014 kl. 20:12

Gammalt självporträtt

Untitled
Ugglan
13.12.2014 kl. 13:59

Opublicerat självporträtt från 2011

Untitled
Ugglan
26.11.2014 kl. 20:09

Urban skogsälva

Untitled Förra veckans självporträtt!

Ugglan
25.11.2014 kl. 12:56

Feminism och dagens absurda musikindustri

Jag satt i spårvagnen häromdagen, vid glaspalatsets hållplats och sneglade ut genom det regniga fönstret. Mina ögon fastnade omedelbart på den enorma reklamen av Isac Elliots Save a girl Tour. Jag fick en väldigt dålig smak i munnen av flera olika orsaker. 

För det första är det inte upp till Isac att rädda en flicka. Flickorna klarar sig nog, mer än bra, tro mig. En kvinna behöver inte en man mer än vad en man behöver en kvinna.

För det tredje är han 13 år. Han är ett barn. Han är högst sannoligt oskuld. Eller jag hoppas att han är det. Det är inte okej att han skall ta rollen som en stor maskulin man och rädda en massa flickor.

Vad skall en 13-åring sjunga om då?

Jag lyssnade på Ulrik Munthers nya låt "Jag vet inte hur man gör" och rös på ett bra sätt av flera olika saker. Jag tycker Isacs team kan ta lärdom av Ulriks.

För det första är han 20 år och sjunger hur han inte vet hur han skall göra då det kommer till saker som; leva, andas, älska, lämna osv. Jag kan inte utrycka i ord hur glad jag är att en ung man sjunger så ärligt och fint om helt naturliga känlsor en ung man (och kvinnor) i denna ålder känner. Musikvideon är också toppen. Avskalad och naturlig. Inget extra. Bara Ulrik och hans underbara röst som sjunger denna klockrena poesi, som är skriven av ingen mindre än Jonas Gardell. Vilket genialt samarbete! Jag skulle kunna skriva ett stort fanmail åt producenterna, Jonas, Ulrik och hela teamet.

 

Plus i boken tjejer och killar!

Jag vill klargöra att jag inte sågar Isac Elliot som artist eller person. Jag tycker bara det är synd att utnyttja en så begåvad talang med sådant som inte alls passar hans ålder. Dessutom är hans låtar antifeministiska. Det är hemskt att flickor i 7-15 års åldern blir uppväxta med lärdomen: Flickor skall räddas. Fy skäms!

 

Ugglan
16.11.2014 kl. 17:50

28-årig konstnär och frilansfotograf.

 

Utställningar 2018:

Menorrhoea, Fotocentrum Raseborg 

 

Kunder: 

Antti Asplund, Anki Rugs, Astra, Avotakka, Finlands Svenska Idrott, Helsinki Contemporary, Studio Palinperä, Konstrundan, Kuudes Kerros, Lauritzon's, Lavaretus, LUSH Finland, Mannerlaatta Oy, Mori-Collective, MINJON, Restaurant Plein, Septem, Suunnittelutoimisto Hägerström & Husell, Svenska Kvinnoförbundet r.f, Svenska Teatern, Solmu Brewery


Min hemsida
 

Vanessa Forstén Photography